Dagens Nyheter

Design exhibition.

It has been twenty years since Alexander Lervik graduated from Beckmans in 1998. Over two hundred products bear his signature; furniture, lamps, vases, candlesticks, rugs, interiors, door handles, jewelry, watches, an elevator, and even more. Just over half of everything is here, arranged on white shelves. Neat and clear with a brief presentation of each object.

Ego and empathy. Gadget maker Alexander Lervik conducts a candid self-analysis

Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm. On display until 5/8.

"I huvudet på Alexander Lervik, designer" is Kulturhuset Stadsteatern's largest design venture to date. The exhibition begins at the far end of the wedge-shaped Galleri 3 and meanders back toward the entrance. A carpet in salmon-pink shades (where the pattern, drawn by Lervik, depicts the convolutions of the brain) lines the passage into the first room, which opens with six installations. All of them have keywords: ego, laziness, creativity, power, anxiety, and empathy.

They indicate personality traits, intended to explain why Lervik became a designer and why the design looks the way it does. A self-analysis of this kind could become pretentious; here it feels completely honest.

"Eye", chair for restaurants or conference environments. Available in various fabrics and colors. Produced by Johanson design, 2011.

Ego (the need for validation) is illustrated with the light swing "Sense" and two hundred small copies of his own brain reflected on the surrounding walls. Anxiety is symbolized by a black marble sculpture with ten glass spheres. Empathy (Lervik's thoughts on the environment and sustainability), in turn, by a black closet with a luminescent carpet depicting parts of the globe at night. The exhibition text explains that he believed LED light would—if not save the world, then at least—contribute to a more ecological society. In reality, the result was more lamps and more hazardous waste. Do we need all these gadgets? Am I needed? Lervik now wonders.

"Bikupa", wristwatch from 2016, inspired by the pattern of a honeycomb. Part of the collection Tingest.

Lervik can be both playful and humorous. The proposal for an outdoor bath in Riddarfjärden by the Gamla stan metro station is delightfully crazy but not entirely impossible. The well-known door handle "Brighthandle", which glows red and green respectively, was created back in 2000. The candlestick "Skugga" has become a classic. And the snake-like lamp "Knot", which can be shaped pretty much any way at home, surely inspires desire in many. But Lervik is also the creator of objects that leave me unmoved.

Already the title "I huvudet på..." reflects a common notion that the design profession is mostly about sudden, fantastic ideas that can be directly realized. But the designer's everyday conditions are hardly glamorous. It is a matter of adapting to production methods, economics, and aesthetic expressions in line with the company's other manufacturing. Practically all design commissions depend on the client, no one-man jobs. I would have liked to see Lervik say something about that, about the difference between idea and reality. That would explain the more bland elements. That he wants something more is noticeable in the final room with glass, light, and music (by Eva Dahlgren).

Now "I huvudet på Alexander Lervik, designer" has primarily become a more conventional gadget exhibition with the occasional recognition factor. But about design there is much more to discuss. Yes, do we need all the gadgets?

Lotta Jonson konst@dn.se

Lervik's installation "Ego" with the light swing "Sense" and brain copies cast in plastic. Photo: Matilda Rahm

Designutställning.

Det har gått tjugo år sedan Alex- ander Lervik gick ut Beckmans 1998. Över tvåhundra produkter är signerade med hans namn; möbler, lampor, vaser, ljusstakar, ' mattor, inredningar, dörrhandtag, smycken, klockor, en hiss och ännu mer. Drygt hälften av allt finns här, uppställt på vita hyllor. Snyggt och överskådligt med en kort presenta-

Ego och empati. Prylmakaren Alexander Lervik gör en uppriktig självanalys

gör. En självanalys av detta slag

ä&"—w%

Kulturhuset Stadsteatern, Stockholm. Visas — |

tom5/8.

e”I huvudet på Alexander Lervik, designer” är Kulturhuset Stadstea- terns storsta designsatsning hittills. Utställningen borjar innerst i det kilformade Galleri 3 och snirklar sig tillbaka mot entrén. En matta i laxrosa nyanser (dir monstret, ritat av Lervik, aterger hjärnans vindlingar) klär passagen in till for- sta rummet som öppnar med sex installationer. Samtliga har ledord: ego, lathet, kreativitet, kraft, ångest och empati.

De anger personlighetsdrag, ska forklara varfor Lervik blev form- givare och designen ser ut som den

"Eye", stol for restauranger eller konferensmiljger. Finns i olika tyger och färger. Producerad av Johanson design, 2011.

skulle kunna bli pretentiös, här känns den helt ärlig.

Ego (bekräftelsebehovet) illus- treras med ljusgungan ”Sense” och tvåhundra små kopior av den egna hjärnan som speglas på väggarna runt om. Ångest symboliseras av en svart marmorskulptur med tio glas- kulor. Empatin (Lerviks tankar om miljö och hållbarhet) i sin tur av en svart skrubb med en självlysande matta där delar av jordklotet nat- tetid återges. I utställningstexten berättas att han trodde att led-ljuset skulle — om inte frälsa världen så åt- minstone — bidra till ett mer ekolo- giskt samhälle. I själva verket blev resultatet fler lampor och mer mil- jöfarligt avfall. Behöver vi alla pry- lar? Behövs jag? Undrar Lervik nu.

inspirerad av mönstret på en vaxkaka. Ingår i kollektionen Tingest.

”Bikupa”, armbandsur från 2016,

tion av varje föremål.

Lervik kan vara både lekfull och humoristisk. Förslaget till ett utom- husbad i Riddarfjärden vid Gamla stans t-banestadion är skönt galet men inte helt omöjligt. Det väl- kända dörrvredet ”Brighthandle”, som lyser rött respektive grönt, tillkom redan år 2000. Ljusstaken ”Skugga” har blivit en klassiker. Och den ormlika lampan ”Knot”, som kan formas lite hur som helst där hemma, skapar nog habegär hos många. Men Lervik står också som upphovsman till föremål som lämnar mig oberörd.

Redan titeln ”I huvudet på .. speglar en vanlig föreställning om att designeryrket mest handlar om

DN i S1 AfkiL Z018

plötsliga, fantastiska idéer möjliga att direkt förverkliga. Men desig- nerns vardagsvillkor är knappast glamorösa. Det gäller att anpassa sig till produktionsmetoder, eko- nomi och estetiska uttryck i linje med företagets övriga tillverkning. Praktiskt taget alla designuppdrag är beroende av uppdragsgivaren, inga enmansjobb. Jag hade gärna sett att Lervik sagt något om det, om skillnaden mellan idé och verk- lighet. Det skulle förklara de mer intetsägande inslagen. Att han vill något mer märks i det avslutande rummet med glas, ljus och musik (av Eva Dahlgren).

Nu har ”I huvudet på Alexander Lervik, designer” framför allt blivit — /X en mer gängse prylutställning med 4 en och annan igenkanningsfaktor. Men om design finns mycket mer att diskutera. Ja, behöver vi alla prylar?

Lotta Jonson konst@dn.se

Lerviks installation ”Ego” med ljus- gungan ”Sense” och hjarnkopior gjutnaiplast. Foto: Matilda Rahm