Press / 2020
Back to press archiveSERES2 100 LERVIK
SERES2 100 LERVIK · Portraits & interviews · 5 pages
Article scan
Lena's studio is on Skinnarviksberget in Stockholm. Here, she and her son Alexander Lervik are working on a sculpture for his exhibition Imaginations, which will be shown during the first week of February at Sven Harrys konsthall in Vasaparken.
VIGNETTE
ON THE MOTHER'S SIDE Alexander Lervik is one of Sweden's most famous designers. His mother Lena Lervik is one of Sweden's foremost sculptors. We visited when they collaborated for the first time. Text IMKE JANOSCHEK Photo ANDY LIFFNER
One of many children's faces in Lena Lervik's studio.
100 2/2020
2/2020 101
IN LENA LERVIK'S STUDIO
»IN THE '70S, ONLY ARTISTS WERE SUPPOSED TO LIVE HERE. BESIDES, NOT MANY PEOPLE WANTED TO LIVE IN THESE DRAFTY HOUSES.« In the foreground, Skyddsmantelmadonnan, which stands outside Lund Cathedral. In the background against the wall, three sculptures of the Apocalyptic Madonna.
Lena Lervik is today one of our foremost and most sought-after sculptors within the church and public spaces – that she became so prominent in the church happened more or less by chance. At one of her first exhibitions, which took place in the late '70s, almost no press showed up. Well, one male reviewer came, but turned around at the door because he refused to deal with »women's art«.
»I had named the exhibition '8 Nutidsmadonnor' without thinking very much about it. I was an atheist then, and hadn't had a thought that my mother-and-child sculptures connected to the cult of Mary. Only one reviewer came, from the Christian newspaper Dagen. She wrote a very good article, and after that the requests started coming from the church.«
During the '70s, it was practically taboo to deal with mother-child relationships the way Lena did. To also associate with the church was even more suspicious.
In her studio, located among the red heritage cottages on Skinnarviksberget on Södermalm in Stockholm, the pale winter light is fantastic. Lena wears a white smock woven by the women at the prison on Långholmen, her work uniform for decades. Her son Alexander Lervik, one of Sweden's most famous designers, points toward a window leading to a loft room. »Up there was my room when I was little; I used to peek down through the window. I really grew up here right in the middle of the studio.«
THAT LENA BECAME an artist was also a kind of coincidence. She was on her way home after a year as an au pair in France when she was 20. In Geneva, she was at the train station and ran into a friend who was going to apply to L’école des beaux arts. A somewhat frustrated Lena, who hadn't had much fun during her year as a nanny in Paris, decided to come along for company. At the school, they thought she was an applicant too, and suddenly she found herself in front of a lump of clay, about to sculpt for the first time in her life. It went incredibly well. »It wasn't difficult at all.« Lena was admitted. She completed the program and then added another education in Sweden, at Konstnärsakademin.
During her years at Konstnärsakademin she had three children in quick succession. Her career as a sculptor stalled. But she didn't want to become a housewife. In her second marriage, Lena married another artist, Thomas Qvarsebo. Lena's professor arranged for the couple to take over his studio and home on Skinnarviksberget.
»Our professor went up to the place that allocated the houses and said: These two should have my house. And that was that,« Lena says. »In the '70s, only artists were supposed to live here. Besides, not many people wanted to live in these drafty houses; it was considered out of date.«
The house and the studio subsequently made life as a mother of four and working sculptor possible and considerably easier.
»We could make a living from this; it was like a miracle.«
Her first works in the studio were sculptures on the mother and child theme. The child's body was in her muscle memory, after years of close contact with her own children.
The first exhibition was 40 years ago now. Lena is still working with her theme, women's lives and children. All around us in the studio there are women everywhere, on shelves, and freestanding, on stools, on the floor. In clay and plaster, one in cardboard. Bodies, giving birth, breastfeeding, crying, sculptures bending down toward children and not reaching them, harmonious wet nurses with two children on their laps.
104 2/2020
LENA LERVIK AGE 79. LIVES On Södermalm in Stockholm. DOES Sculptor with an enormous number of sculptures in Sweden's public spaces and churches. ALEXANDER LERVIK AGE 47. LIVES On Södermalm in Stockholm. DOES Designer. CURRENT WITH The exhibition Imaginations at Sven Harrys Konsthall until February 9.
2/2020 105
IN LENA LERVIK'S STUDIO
VIGNETTE
»THE ARTICLE HAD AS ITS CREDO THAT YOU COULDN'T MAKE ART BEHIND THE KITCHEN CURTAIN. THAT IRRITATED ME ENDLESSLY.«
The sculpture of a woman's head as a young and old woman. »She was my neighbor for many years. I sculpted the young side based on a photo I found at her place.«
Alexander with the plaster model that will go off that same day to be cast in bronze.
Motherhood is Lena's central theme. »These are motifs that run through every human being's life. Everyone has been involved with it in one way or another, everyone is a child and many are parents. I had four children myself, after all.«
Lena recounts reading an article in Femina at the beginning of her career, with the headline: »Women, step out from behind the kitchen curtain!«
»IT HAD AS its credo that you couldn't make art behind the kitchen curtain. That irritated me so endlessly. You bet you can. I wanted to prove that.«
In the middle of the room this day there is also a large, tall chair in plaster. Gossamer-thin, more of a sculpture than a chair, reminiscent of Alberto Giacometti's work. Lena and Alexander tap the chair with tools in small, rapid movements. This is to produce a texture Lena often uses in her sculptures.
The chair is her son Alexander Lervik's work. He is exploring the borderland between art and design for his next exhibition, Imaginations, which opens on January 23 and will run until February 9 at Sven-Harrys Konstmuseum in Stockholm.
106 2/2020
Alexander (who was born in 1972) has been an active designer for more than twenty years. His design revolves largely around lighting and furniture design. He has won several awards and in recent years mounted major exhibitions. In 2018, Kulturhuset in Stockholm showed the exhibition I huvudet på Alexander Lervik, designer, where he examined his qualities as a designer, including his own laziness and carelessness during the design process. The new exhibition explores the boundary between design and art.
»I have asked myself what lies in the borderland,« says Alexander Lervik.
By immersing himself in studies of various art forms, he has created 12 different works that revolve around the subject of what human creativity contributes to – for better and for worse.
»The fun thing about this is that, as usual, I started on the computer. Then I came here, and then we made an armature first in the same scale but ten times as large, and then the dimensions were completely wrong.«
»That's the kind of thing you learn as a sculptor. You can't just enlarge things,« Lena chimes in.
»Mom's visual language has come in through the surface. It has become a lovely encounter,« says Alexander. His career as a designer began in the 2000s. He has designed numerous products such as chairs, lamps, exercise equipment and more, and has also done a number of exhibitions, often in connection with Stockholm design week.
The Apocalyptic Madonna in close-up. 2/2020 107
IN LENA LERVIK'S STUDIO VIGNETTE
God's spirit can be sensed in a gust of wind moving a piece of fabric.
During the afternoon, the chair will go to the foundry in Västberga to be cast in bronze.
»This will be sand casting,« Lena explains, detailing various processes for producing sculptures. Casting in bronze is expensive.
Alexander begins talking about how one will eventually end up 3D printing sculptures instead. Something that seems a bit like heresy when standing in the wonderful environment that Lena's studio offers.
In a corner stands a sculpture depicting a more abstract female body with a very small head. The body stands with straight legs bent forward over a child, but the arms do not reach the child.
»YES, NO ONE has wanted to buy that one,« Lena says when she notices my gaze. »But I feel that it is important. My life has been that too. There have been many days when I've felt like the world's worst mother and the world's worst sculptor.«
Lena turns 80 this year. She has four children and eight grandchildren. And has been active her entire life.
The photographer and I are drawn to an incredible sculpture representing a piece of fabric waving in the wind. Lena quotes the Bible. »If you pull a piece of fabric, God is the gust of wind you perceive when the fabric falls back.«
She is full of knowledge, it almost spills over.
When she held her first exhibition on the contemporary Madonnas in 1979, she was, as mentioned, an atheist. After the exhibition, she took part in a Mary seminar at Sigtunastiftelsen. »It turned out to be an extraordinarily open-minded atmosphere. It was a really exciting entry point for starting to read. The more you find out, the more exciting it gets.«
Is she a believer today?
»One day you believe, the next day you don't. The Bible is about our lives. If you have learned to read it.«
108 2/2020
Lenas ateljé ligger på Skinnarviksberget i Stockholm. Här jobbar hon och sonen Alexander Lervik på en skulptur till hans utställning Imaginations som kommer att visas under första februariveckan på Sven Harrys konsthall i Vasaparken.
VINJETT
PÅ MÖDERNET Alexander Lervik är en Sveriges mest kända formgivare. Hans mamma Lena Lervik är en av Sveriges främsta skulptörer. Vi hälsade på när de samarbetade för första gången. Text IMKE JANOSCHEK Foto ANDY LIFFNER
Ett av många barnansikten i Lena Lerviks ateljé.
100 2/2020
2/2020
101
I LENA LERVIKS ATELJÉ
»PÅ 70-TALET VAR DET BARA KONSTNÄRER SOM SKULLE BO HÄR. DET VAR F Ö INTE MÅNGA SOM VILLE BO I DE HÄR DRAGIGA HUSEN.« I förgrunden Skyddsmantelmadonnan, som står i utanför Domkyrkan i Lund. I bakgrunden mot väggen tre skulpturer av den Apokalytiska Madonnan
4. Bildtext
L
ena Lervik är idag en av våra främsta och mest anlitade skulptörer inom kyrkan och offentlig miljö – att hon blevså stor inom kyrkan hände mer eller mindre av en slump. Till en av hennes första utställningar, som inföll i slutet av 70-talet, kom nästan ingen press. Jo, en manlig recensent kom, men vände i dörren, för att han vägrade befatta sig med »kvinnokonst«. »Jag hade döpt utställningen till '8 Nutidsmadonnor' utan att reflektera särskilt mycket kring det. Jag var ateist då, och hade inte haft en tanke på att mina mor- och barnskulpturer knöt an till Maria-kulten. Det kom bara en recensent från den kristna tidningen Dagen. Hon skrev en väldigt bra artikel och sedan kom förfrågningarna från kyrkan.« Under 70-talet var det i det närmaste tabu att befatta sig med mor-barn-relationer på det viset Lena gjorde. Att dessutom beblandar sig med kyrkan var ännu mer suspekt. I hennes ateljé, som ligger bland de röda kulturkåkarna på Skinnarviksberget på Södermalm i Stockholm är det bleka vinterljuset fantas-
102 2/2020
tiskt. Lena bär en vit arbetsrock, som har vävts av kvinnorna på fängelset på Långholmen, hennes arbetsuniform sedan decennier. Hennes son Alexander Lervik, en av Sveriges mest kända formgivare, pekar mot ett fönster som leder till ett loftrum. »Där uppe var mitt rum när jag var liten, jag brukade kika ner genom fönstret. Jag är verkligen uppvuxen här mitt i ateljén.« ATT LENA BLEV konstnär var också en slags slump. Hon var på hemre-
sa efter ett år som aupair i Frankrike när hon var 20 år. I Genève stod hon på tågstationen och stötte på en kompis som skulle söka in till L’école des beaux arts. En något frustrerad Lena, som inte hade haft så kul under sitt år som barnflicka i Paris, bestämde sig för att följa med som sällskap. På skolan trodde de att hon också var sökande och plötsligt befann hon sig framför en klump lera och skulle för första gången i sitt liv skulptera. Det gick otroligt bra. »Det var inte svårt alls.« Lena blev antagen. Hon gick utbildningen och la sedan i Sverige till ytterligare en utbildning, på Konstnärsakademin. Under sina år på Konstnärsakademin fick hon tre barn tätt. Hennes
2/2020
103
I LENA LERVIKS ATELJÉ
»DET HÄR ÄR MOTIV SOM ÄR GENOMGÅENDE I VARJE MÄNNISKAS LIV.« Skyddsmantelmadonnan i närbild. Den portades först av en kyrkoman, för att han tyckte att skulpturen var en fruktbarhetssymbol.
Lena jobbar sällan i papper. Den här modellen kom till för att köparen skulle få en uppfattning kring det färdiga verket.
karriär som skulptör gick i stå. Men hon ville inte bli hemmafru. I sitt andra äktenskap gifte sig Lena med en annan konstnär, Thomas Qvarsebo. Lenas professor ordnade så att paret fick överta hans ateljé och bostad på Skinnarviksberget. »Vår professor gick upp till det stället som fördelade husen och sa: De här två ska ha mitt hus. Och på den vägen var det«, berättar Lena. »På 70-talet var det bara konstnärer som skulle bo här. Det var för övrigt inte många som ville bo i de här dragiga husen, det ansågs omodernt.« Huset och ateljén möjliggjorde och underlättade sedan livet som fyrbarnsmamma och yrkesverksam skulptör betydligt. »Vi kunde försörja oss på detta, det var som ett mirakel.« Hennes första arbeten i ateljén blev skulpturer på mor och barntemat. Barnkroppen satt i muskelminnet, efter år av närkontakt med de egna barnen. Den första utställningen är nu 40 år sedan. Lena arbetar fortfarande med sitt tema, kvinnoliv och barn. Runtomkring oss i ateljén är det kvinnor överallt, på hyllor, och fristående, på pallar, på golvet. I lera och gips, en i papp. Kroppar, födande, ammande, gråtande, skulpturer som böjer sig ner mot barn och inte når de, harmoniska ammor som har två
104 2/2020
LENA LERVIK ÅLDER 79 år. BOR På Södermalm i Stockholm. GÖR Skulptör med en enorm mängd skulpturer i Sveriges offentliga miljö och i kyrkorum. ALEXANDER LERVIK ÅLDER 47 år. BOR På Södermlam i Stockholm GÖR Formgivare AKTUELL MED Utställningen Imaginations på Sven Harrys Konsthall till 9 februari.
2/2020
105
I LENA LERVIKS ATELJÉ
VINJETT
»ARTIKELN HADE SOM CREDO ATT MAN INTE KUNDE GÖRA KONST BAKOM KÖKSGARDINEN. DET IRRITERADE MIG GRÄNSLÖST.«
Skulpturen av ett kvinnohuvud som ung och gammal kvinna. »Hon var min granne i många år. Jag skulpterade den unga sidan utifrån ett foto jag hittade hos henne.«
Alexander med gipsmodellen som som samma dag ska åka iväg för att gjutas i brons.
barn i knäet. Moderskapet är Lenas centrala tema. »Det här är motiv som är genomgående i varje människas liv. Alla har hållit på med det på ett eller annat sätt alla är barn och många är föräldrar. Jag hade ju fyra barn själv.« Lena berättar hur hon läste en artikel i Femina i början av sin karriär, som hade rubriken: »Kvinnor kliv ut bakom köksgardinen!« »DEN HADE SOM credo att man inte kunde göra konst bakom
köksgardinen. Det irriterade mig något så gränslöst. Ta mig sjutton att man kan det. Det ville jag bevisa.« Mitt i rummet står denna dag också en stor hög stol i gips. Flortunn, mer än skulptur än en stol, som påminner om Alberto Giacomettis verk. Lena och Alexander slår med verktyg med små snabba rörelser mot stolen. Det för att åstadkomma ett mönster som Lena ofta använder i sina skulpturer. Stolen är sonen Alexander Lerviks verk. Han utforskar gränslandet mellan konst och design för sin nästa utställning, Imaginations, som öppnar den 23 januari och kommer att stå till den 9 februari på Sven-Harrys Konstmuseum i Stockholm.
106 2/2020
Alexander (som föddes 1972) har varit verksam formgivare i mer än tjugo år. Hans design kretsar mycket kring ljus- och möbelformgivning. Han har vunnit en del priser och under senare år gjort stora utställningar. 2018 visade Kulturhuset i Stockholm utställningen I huvudet på Alexander Lervik, designer där han rannsakade sina egenskaper som designer, bland annat sin egen lathet och slarv under designarbetet. Den nya utställningen utforskar gränsen mellan design och konst. »Jag har ställt mig frågan vad som ligger i gränslandet«, säger Alexander Lervik. Genom att fördjupa sig i studier av olika konstformer har han skapat 12 olika verk som cirkulerar kring ämnet vad människans kreativitet bidrar till – på gott och ont. »Det som är kul med det här är att jag som vanligt började i datorn. Sedan kom jag hit och då gjorde vi en armering först i samma skala fast tio gånger så stort och då blev dimensionerna helt fel.« »Det är sådant man får lära sig som skulptör. Man kan inte bara förstora saker«, inflikar Lena. »Mammas formspråk har kommit in via ytan. Det har blivit ett fint möte«, säger Alexander. Hans karriär som formgivare började under
Den apokalyptiska madonnan i närbild. 2/2020
107
I LENA LERVIKS ATELJÉ VINJETT
Guds ande kan anas i en vinpust som rör ett stycke tyg.
00-talet. Han har ritat mängder av produkter som stolar, lampor, träningsredskap med mera, och också gjort ett flertal utställningar, ofta i samband med Stockholm design week. Under eftermiddagen ska stolen still gjuteriet i Västberga och gjutas i brons. »Det här kommer att bli sandgjutning«, förklarar Lena och fördjupar sig i olika processer för att få fram skulpturer. Att gjuta i brons är dyrt. Alexander börjar prata om hur man så småningom kommer att hamna i att 3d-printar skulpturer i stället. Något som verkar lite som en hädelse när man står i den härliga miljön som Lenas ateljé bjuder på. I ett hörn står en skulptur som visar en mer abstrakt kvinnokropp med ett mycket litet huvud. Kroppen står med raka ben framfällt över ett barn, men armarna når inte barnet. »JA DEN HAR ingen velat köpa«, säger Lena när hon ser min blick. »Men jag känner att den är viktig. Mitt liv har ju varit det där också. Det har varit många dagar då jag har känt mig som världens sämsta mamma och världens sämsta skulptör.« Lena blir 80 år i år. Hon har fyra barn och åtta barnbarn. Och var verksam i hela sitt liv. Fotografen och jag fastnar för en otrolig skulptur som förställer ett stycke tyg som vajar i vinden. Lena citerar bibeln. »Om du drar i ett stycke tyg så är gud den vindpust du förnimmer när tyget faller tillbaka.« Hon är full av kunskap, det rinner nästan över. När hon gjorde sin första utställning om nutidsmadonnorna 1979 var hon som sagt ateist. Efter utställningen var hon med på ett Mariaseminarium på Sigtuna -stiftelsen. »Det visade sig att det var oerhört högt i tak. Det var en jättespännande ingång för att börja läsa. Ju mer man får reda på, desto mer spännande blir det.« Är hon troende idag? »Den ena dagen tror man, den andra dagen inte. Bibeln handlar om vårt liv. Om man har lärt sig läsa den.«
108 2/2020
English translation of the original article. Text read from the scanned original; small transcription errors may occur.
