3D

3D no longer just in the cinemas

COPIES The fashion world is facing the same challenge as the music world: garments and accessories can be downloaded in physical form via the internet. It sounds like science fiction, but is likely to only become more widespread and even easier.

Daniel Björk (2) Published 2012-02-10

Most of what is made with the technology is hard. The patterns used are "printed" in plastic composite, glass, or metal. All in one piece. A few patterns are now available for download via The Pirate Bay. Here the final details are adjusted ahead of V ave shoe repair's show. Photo: KARIN GRIP

For its latest collection, V ave shoe repair, together with designer Alexander Lervik, has developed jewellery and accessories using 3D technology. Photo: LERVIK DESIGN/V AVE SHOE REPAIR

The bikini created by Continuum has a structure that makes it soft. Photo: CONTINUUM FASHION

Pattern and result. Photo: LERVIK DESIGN/V AVE SHOE REPAIR AND KARIN GRIP

Pattern. Photo: LERVIK DESIGN/V AVE SHOE REPAIR

The fashion world is an area that lives with—and off—copying. Piracy costs the fashion industry around 80 billion kronor a year, while even luxury companies like Marc Jacobs "borrow": in 2008 it was revealed that the company had ended up a bit too close to a scarf from Härjedalen from the 1950s. The French master designer Azzedine Alaïa explained in an interview last year—to many people's surprise, it must be said—that "everyone copies". Alaïa is now in a position where he does not need to care that much because his business is doing well and his accessories sell. But what would he say if his fans, instead of going to Dover Street Market in London to get a pair of shoes, simply printed them out with their printer in the home office? Without paying.

"Print out a pair of shoes?!" you might snort now, but the fact is that it is neither science fiction nor the future. 3D printers are now so cheap that they are considered the next big thing, and they provide access to a technology with huge potential implications for customers and companies alike. During Stockholm fashion week, V ave shoe repair showed jewellery created using the technology—gold-coloured, claw-like creations—and last year the brand Continuum launched the world's first garment for large-scale sale, a bikini, in a textile-like nylon material. It can be purchased on the company's website if you don't believe me.

The Pirate Bay naturally sees the potential in this. A few weeks ago, they created a forum for "physibles", digitized physical objects that can be shared via P2P technology. At the moment it is a place for homemade sculptures and ugly necklaces, but you do not need to be a genius to understand that more famous brands will soon be seen there.

3D printers work on the principle that you either download a three-dimensional drawing of the object or scan an item using a 3D scanner. The printer can then create the object, layer by layer, including any moving parts. It is also possible to colour parts, although not available with all materials, as well as mix in metal to make them more durable.

It is virtually impossible today to say what consequences it will have for the fashion industry, but given that the money in the business lies in accessories rather than couture creations, "revolutionary" is probably the closest word. Just take sunglasses, or for that matter the frames themselves, which are mostly made of various plastic materials or metal. Sports shoes from brands like Nike or Adidas or various types of "cheaper" bags from luxury brands (which are often made of materials such as nylon or PVC) are also possibly in the danger zone. Not to mention Crocs, which could see its entire business concept undone. Marni's acclaimed 1960s-inspired acetate jewellery for spring and summer 2012 would certainly have run into huge problems if there were a 3D printer in every other home.

Of course, one should not jump to conclusions about a technology that—even though it has existed in industrial manufacturing since the 1980s—is in its infancy: it is easy to fantasize, so to speak, about flying cars rather than about Facebook.

But this is about what happens when people can download and print shoes, jewellery, or sunglasses that may not be of the same quality as the originals, but may feel completely fine to someone who can only afford to buy a similar product from one of the world's budget chains anyway. It is about all those customers who accept a lower quality in the copy, just as they live today with the fact that the counterfeit Louis Vuitton bag they buy on holiday in Turkey is not exactly like the original.

And when you start thinking about it that way, you wonder whether the luxury brands will now face previously completely unthinkable problems. Say that the Prada collection leaks online before it has been shown. Soon, the fashion dilemma of our time—that the waiting time from the runway show until the clothes are in stores makes many people tire of the garments before they are even available—will feel trivial. Getting access to the latest clothes may not be enough; having the clothes before the world has even seen them could become the status symbol instead. And then it might not matter if what you are wearing (that is, a printed copy) is in a polyester-like material and the colours are a bit off. You're still first!

Another problem for the fashion industry is that copyright is fairly easy to get around, because you cannot own the rights to a dress, a pair of trousers, or anything else that is a so-called utilitarian object. It is enough to change details—switch a colour or use a different animal in the print—for it to no longer be copying under the law (though check out Fashionista.com's series Adventures in Copyright for some embarrassing transgressions). It is therefore entirely legal to be "inspired", even if it is obvious to industry insiders and consumers alike why a certain look appears in a given season. So when someone in the future gets access to the digital blueprint of the bag from Chanel, it thus will not take many alterations before it is a fully legal version of the "Chanel bag" that is printed at home.

What is most likely is that we will see a growing DIY scene in fashion. 3D printers are marketed today as an environmentally friendly technology (glass objects can, for example, be created from recycled glass bottles), while the production of cotton and similar materials both uses far too much water and takes place in countries where child labour is a problem (talk about having control over the manufacturing chain as a consumer).

How, then, can designers protect their design? Not much other than moving towards materials that are difficult to reproduce by copying. Whether that is enough remains to be seen. If the music industry is anything to go by—where music sales declined by 50 percent during the 2000s—the fashion world is facing its greatest challenge ever.

Daniel Björk

Daniel Björk (2)

:

3D inte längre bara på biograferna

KOPIOR Modevärlden står inför samma utmaning som musikvärlden: plagg och accessoarer kan laddas ner i fysisk form via nätet. Det låter som science fiction men lär bara bli mer utbrett och ännu lättare.

Daniel Björk (2) Publicerad 2012-02-10

:

Det mesta som görs i tekniken är hårt. Mönstren som används ”skrivs ut” i plastkomposit, glas eller metall. Allt i ett stycke. Några mönster finns nu att ladda ner via The pirate bay. Här justeras de sista detaljerna inför V ave shoe repairs visning. Foto: KARIN GRIP

Till sin senaste kollektion har V ave shoe repair tillsammans med formgivaren Alexander Lervik tagit fram smycken och accessoarer i 3D-tekniken. Foto: LERVIK DESIGN/V AVE SHOE REPAIR

:

Den bikini som skapats av Continuum har en uppbyggnad som gör den mjuk. Foto: CONTINUUM FASHION

Mönster och resultat. Foto: LERVIK DESIGN/V AVE SHOE REPAIR OCH KARIN GRIP

:

Mönster. Foto: LERVIK DESIGN/V AVE SHOE REPAIR

Modevärlden är ett område som lever med – och av – kopiering. Piratkopiering kostar mode- industrin kring 80 miljarder kronor om året, medan även lyxföretag som Marc Jacobs ”lånar”: 2008 uppdagades det att företaget hade hamnat lite väl nära en scarf från Härjedalen från 1950-talet. Den franske mästerdesignern Azzedine Alaïa förklarade i en intervju förra året – till mångas förvåning ska sägas – att ”alla kopierar”. Nu befinner sig Alaïa i en situation där han inte behöver bry sig så mycket eftersom hans företag går bra och hans accessoarer säljer. Men vad skulle han säga om hans fans, i stället för att gå till Dover street market i London för att skaffa ett par skor, helt sonika skrev ut dem med sin skrivare på hemmakontoret? Utan att betala.

”Skriva ut ett par skor?!” fnyser du kanske nu, men faktum är att det varken är science fiction eller framtid. 3D-skrivare är numera så billiga att de anses vara nästa grej, och de ger tillgång till en teknologi med enorma potentiella implikationer för såväl kunder som företag. Under modeveckan i Stockholm visade V ave shoe repair smycken som hade skapats med hjälp av tekniken – guldfärgade, kloliknande kreationer – och förra året lanserade märket Continuum världens första klädesplagg för storskalig försäljning, en bikini, i ett

:

textilliknande nylonmaterial. Den går att köpa på företagets sajt om

textilliknande nylonmaterial. Den går att köpa på företagets sajt om du inte tror mig. The pirate bay ser så klart potentialen i detta. För några veckor sedan skapade de ett forum för ”physibles”, digitaliserade fysiska föremål som kan delas genom P2P-teknik. I nuläget är det en plats för hemmagjorda skulpturer och fula halsband, men man behöver inte vara ett geni för att förstå att det snart kommer att vara mer kända varumärken som syns där. 3D-skrivare fungerar enligt principen att man antingen laddar ner en tredimensionell ritning av objektet eller scannar ett föremål med hjälp av en 3D-scanner. Skrivaren kan sedan skapa objektet, lager för lager, inklusive eventuella rörliga delar. Det går också att färglägga delar, även om det inte är tillgängligt med alla material, samt blanda in metall för att göra dem mer stryktåliga. Det är närmast omöjligt att i dag säga vad det kommer att få för konsekvenser för modeindustrin, men med tanke på att pengarna i branschen ligger i accessoarer snarare än couturekreationer är nog ”omvälvande” det ord som ligger närmast till. Ta bara solglasögon, eller för den delen själva bågarna, som för det mesta görs av olika plastmaterial eller metall. Sportskor från märken som Nike eller Adidas eller olika typer av ”billigare” väskor från lyxmärken (som ofta görs av material som nylon eller PVC) ligger möjligtvis också i farozonen. För att inte tala om Crocs, som kan se hela sin affärsidé omintetgjord. Marnis hyllade 1960-talsinspirerade acetatsmycken för

ANNONS

våren och sommaren 2012 hade säkert fått enorma problem om det Prenumerera hade stått en 3D-skrivare i var och varannans hem.

Man ska självklart inte dra för stora växlar på en teknologi som – även om den funnits inom industriproduktion sedan 1980- talet – befinner sig i sin linda: Det är lätt att man så att säga fantiserar om flygande bilar snarare än om Facebook. Men det här handlar om vad som händer när människor kan ladda ner och skriva ut skor, smycken eller solglasögon som kanske inte är av samma kvalitet som originalen, men som kan kännas helt okej för någon som ändå bara har råd att köpa en liknande produkt från någon av världens alla budgetkedjor. Det handlar om alla de kunder som accepterar en sämre kvalitet hos kopian, precis som de i dag lever med att den förfalskade Louis Vuitton-väska som de köper på semestern i Turkiet inte är exakt som originalet. Och när man börjar tänka på det på det sättet undrar man om inte

:

lyxmärkena nu kommer att utsättas för tidigare helt otänkbara

lyxmärkena nu kommer att utsättas för tidigare helt otänkbara problem. Säg att Pradakollektionen läcker på nätet innan den har visats. Snart kommer vår tids modeproblematik – att väntetiden som sträcker sig från visningen till dess att kläderna finns i butik gör att många tröttnar på plaggen innan de ens är tillgängliga – kännas futtig. Att få tillgång till de senaste kläderna kommer kanske inte att vara tillräckligt, status kan i stället bli att ha kläderna innan världen ens har sett dem. Och då kvittar det kanske om det man bär (det vill säga en utskriven kopia) är i ett polyesterliknande material och färgerna är lite off. Du är ju ändå först! Ett annat problem för mode- industrin är att copyright är ganska lätt att ta sig runt eftersom man inte kan äga rättigheterna till en klänning, en byxa och allt annat som är ett så kallat bruksföremål. Det räcker med att ändra på detaljer – byta någon färg eller använda ett annat djur i trycket – för att det inte längre ska vara kopiering enligt lagen (men kolla in Fashionista.coms serie Adventures in Copyright för en del pinsamma övertramp). Det är därför helt lagligt att ”inspireras”, även om det är uppenbart för både branschpersoner och konsumenter varför en viss look syns en viss säsong. Så när någon i framtiden får tillgång till den digitala ritningen av väskan från Chanel krävs det sålunda inte många ändringar innan det är en fullt laglig version av ”Chanelväskan” som skrivs ut därhemma. Vad som är mest troligt är att vi kommer att få se en ökad DIY-scen inom mode. 3D-skrivare marknadsförs i dag som en miljövänlig teknik (glasföremål kan exempelvis skapas av återvunna glasflaskor) samtidigt som produktion av bomull och liknande material dels använder alltför mycket vatten, dels produceras i länder där barnarbete är ett problem (snacka om att som konsument ha kontroll över tillverkningskedjan). Hur kan då designerna skydda sin design? Inte så mycket annat än att röra sig mot sådana material som är svåra att återskapa med hjälp av kopiering. Om det är tillräckligt återstår att se. Är musikindustrin något att gå efter – där försäljningen av musik minskade med 50 procent under 00-talet –så står modevärlden inför sin största utmaning någonsin. Daniel Björk

:

Daniel Björk (2)