Residence

SCULPTOR LENA LERVIK: "OF COURSE YOU CAN MAKE ART BEHIND THE KITCHEN CURTAIN"

Lena Lervik is one of Sweden's foremost sculptors. Her son Alexander Lervik is one of Sweden's best-known designers. We visited them as they collaborated for the first time.

Lena Lervik is today one of our most sought-after sculptors within the church and public environment – that she became so prominent within the church happened more or less by chance. Almost no press came to one of her first exhibitions, held in the late 1970s. Yes, one male reviewer came, but turned around in the doorway because he refused to deal with "women's art".

– I had named the exhibition '8 Contemporary Madonnas' without reflecting much on it. I was an atheist then, and hadn't given a thought to the fact that my mother-and-child sculptures connected to the cult of Mary. Only one reviewer came, from the Christian newspaper Dagen. She wrote a very good article and then requests came from the church.

The reviewer turned around in the doorway because he refused to deal with 'women's art'

During the 1970s it was almost taboo to deal with mother-child relationships the way Lena did. That she also associated herself with the church made it even more suspect.

In her studio, located among the red cultural houses on Skinnarviksberget in Södermalm, Stockholm, the pale winter light is fantastic. Lena wears a white work coat, woven by the women at Långholmen prison, her work uniform for decades. Her son Alexander Lervik, one of Sweden's most famous designers, points to a window leading to a loft room.

– That's where my room was when I was little, I used to peek down through the window. I really grew up here in the middle of the studio.

Lena's studio is located on Skinnarviksberget in Stockholm. Here she and her son Alexander Lervik are working on a sculpture for his exhibition Imaginations, which will be shown during the first week of February at Sven Harrys art hall in Vasaparken.

That Lena became an artist was also a kind of coincidence. She was on her way home after a year as an au pair in France when she was 20 years old. In Geneva she stood at the train station and ran into a friend who was going to apply to L'école des beaux arts.

A somewhat frustrated Lena, who hadn't had much fun during her year as a nanny in Paris, decided to go along for company. At the school they thought she was also an applicant and suddenly she found herself in front of a lump of clay and was to sculpt for the first time in her life. It went incredibly well.

– It wasn't difficult at all.

Lena was accepted. She completed the education and then, back in Sweden, added another education, at the Royal Institute of Art.

Refused to become a housewife

During her years at the Royal Institute of Art she had three children in quick succession. Her career as a sculptor stalled. But she didn't want to become a housewife. In her second marriage, Lena married another artist, Thomas Qvarsebo. Lena's professor arranged for the couple to take over his studio and home on Skinnarviksberget.

– Our professor went up to the place that allocated the houses and said: These two shall have my house. And that's how it was, Lena says. In the 1970s only artists were supposed to live here. Not many wanted to live in these drafty houses anyway, it was considered unfashionable.

In the foreground the Protective Mantle Madonna, which stands outside the Cathedral in Lund. In the background against the wall three sculptures of the Apocalyptic Madonna.

The house and studio then made life as a mother of four and a working sculptor considerably easier.

– We could support ourselves on this, it was like a miracle.

Her first works in the studio became sculptures on the mother-and-child theme. The child's body sat in her muscle memory, after years of close contact with her own children.

Lena rarely works in paper. This model was made so the buyer could get an idea of the finished work.

The first exhibition was now 40 years ago. Lena still works with her theme, women's lives and children. All around us in the studio there are women everywhere, on shelves, and freestanding, on stools, on the floor. In clay and plaster, one in cardboard. Bodies, giving birth, breastfeeding, crying, sculptures bending down toward children and not reaching them, harmonious nursing mothers with two children in their laps.

These are motifs that run through every human life

Motherhood is Lena's central theme.

– These are motifs that run through every human life. Everyone has dealt with it in one way or another, everyone is a child and many are parents. I had four children myself.

Lena tells how she read an article in Femina early in her career, headlined: "Women, step out from behind the kitchen curtain!"

– Its creed was that you couldn't make art behind the kitchen curtain. That irritated me endlessly. Damn it, you can. I wanted to prove that.

Alexander with the plaster figure that will be sent off to be cast in bronze that same day.

In the middle of the room this day also stands a tall high chair in plaster. Gossamer-thin, more sculpture than chair, reminiscent of Alberto Giacometti's work.

Lena and Alexander strike the chair with tools in small quick movements. This is to create a pattern that Lena often uses in her sculptures.

The chair is the work of son Alexander Lervik. He explores the borderland between art and design for his next exhibition, Imaginations, which opens on 23 January and will run until 9 February at Sven-Harrys Art Museum in Stockholm.

Explores the borderland between design and art

Alexander (born 1972) has been active as a designer for more than twenty years. His design centers a lot on lighting and furniture design. He has won several awards and in recent years made major exhibitions. In 2018 Kulturhuset in Stockholm showed the exhibition Inside the Head of Alexander Lervik, Designer, where he examined his own traits as a designer, including his own laziness and carelessness during design work. The new exhibition explores the boundary between design and art.

– I've asked myself what lies in the borderland, says Alexander Lervik.

By delving into studies of various art forms, he has created 12 different works circling around the theme of what human creativity contributes – for better or worse.

The fun thing about this is that as usual I started on the computer. Then I came here and we made a reinforcement first at the same scale but ten times bigger and then the dimensions were completely wrong.

– That's something you have to learn as a sculptor. You can't just enlarge things, Lena interjects.

– Mom's visual language has come in through the surface. It's become a nice meeting, says Alexander.

The sculpture of a woman's head as both young and old. "She was my neighbor for many years. I sculpted the young side based on a photo I found at her place."

His career as a designer began in the 2000s. He has designed a great many products such as chairs, lamps, exercise equipment and more, and also made several exhibitions, often in connection with Stockholm design week.

During the afternoon the chair is to go to the foundry in Västberga and be cast in bronze.

– This will be sand casting, explains Lena, delving into the various processes for producing sculptures. Casting in bronze is expensive.

Many days I have felt like the world's worst mother and the world's worst sculptor

Alexander begins talking about how eventually one will end up 3D-printing sculptures instead. Something that seems a bit like blasphemy when standing in the wonderful environment that Lena's studio offers.

In a corner stands a sculpture showing a more abstract female body with a very small head. The body stands with straight legs bent forward over a child, but the arms don't reach the child.

– Yes, no one has wanted to buy that one, Lena says when she sees my gaze. But I feel it's important. My life has been that too. There have been many days when I've felt like the world's worst mother and the world's worst sculptor.

Close-up of the Protective Mantle Madonna. It was first banned by a churchman because he thought the sculpture was a fertility symbol. Now it stands, among other places, outside Lund Cathedral.

Lena is turning 80 this year. She has four children and eight grandchildren. And has been active her whole life.

The photographer and I are captivated by an incredible sculpture depicting a piece of fabric swaying in the wind. Lena quotes the Bible.

– If you pull on a piece of fabric, God is the gust of wind you sense when the fabric falls back.

God's spirit can be sensed in a gust of wind that moves a piece of fabric.

She is full of knowledge, it almost overflows.

When she held her first exhibition about the contemporary madonnas in 1979 she was, as mentioned, an atheist. After the exhibition she took part in a Mary seminar at the Sigtuna Foundation.

– It turned out there was tremendous openness. It was a very exciting entry point to start reading. The more you learn, the more exciting it becomes.

Is she a believer today?

– Some days you believe, other days you don't. The Bible is about our lives. If you've learned to read it.

LENA LERVIK Age: 79 Lives: In Södermalm, Stockholm Does: Sculptor with an enormous number of sculptures in Sweden's public spaces and church interiors

ALEXANDER LERVIK Age: 47 Lives: In Södermalm, Stockholm Does: Designer Currently: The exhibition Imaginations at Sven Harrys art hall until 9 February.

Photo Andy Liffner

SKULPTÖREN LENA LERVIK: "KLART MAN KAN GÖRA KONST BAKOM KÖKSGARDINEN" Residence

SKULPTÖREN LENA LERVIK: "KLART MAN KAN GÖRA KONST BAKOM KÖKSGARDINEN"

Lena Lervik är en av Sveriges främsta skulptörer. Hennes son Alexander Lervik är en Sveriges mest kända formgivare. Vi hälsade på när de samarbetade för första gången.

Lena Lervik är i dag en av våra främsta och mest anlitade skulptörer inom kyrkan och offentlig miljö – att hon blev så stor inom kyrkan hände mer eller mindre av en slump. Till en av hennes första utställningar, som inföll i slutet av 70-talet, kom nästan ingen press. Jo, en manlig recensent kom, men vände i dörren, för att han vägrade befatta sig med ”kvinnokonst”.

– Jag hade döpt utställningen till ’8 Nutidsmadonnor’ utan att reflektera särskilt mycket kring det. Jag var ateist då, och hade inte haft en tanke på att mina mor- och barnskulpturer knöt an till Maria-kulten. Det kom bara en recensent från den kristna tidningen Dagen. Hon skrev en väldigt bra artikel och sedan kom förfrågningarna från kyrkan.

Recensenten vände i dörren, för att han vägrade befatta sig med ’kvinnokonst’

Under 70-talet var det i det närmaste tabu att befatta sig med mor-barn-relationer på det viset Lena gjorde. Att dessutom beblandar sig med kyrkan var ännu mer suspekt.

I hennes ateljé, som ligger bland de röda kulturkåkarna på Skinnarviksberget på Södermalm i Stockholm är det bleka vinterljuset fantastiskt. Lena bär en vit arbetsrock, som har vävts av kvinnorna på fängelset på Långholmen, hennes arbetsuniform sedan decennier. Hennes son Alexander Lervik, en av Sveriges mest kända formgivare, pekar mot ett fönster som leder till ett loftrum.

– Där uppe var mitt rum när jag var liten, jag brukade kika ner genom fönstret. Jag är verkligen uppvuxen här mitt i ateljén.

Lenas ateljé ligger på Skinnarviksberget i Stockholm. Här jobbar hon och sonen Alexander Lervik på en skulptur till hans utställning Imaginations som kommer att visas under första februariveckan på Sven Harrys konsthall i Vasaparken.

Att Lena blev konstnär var också en slags slump. Hon var på hemresa efter ett år som aupair i Frankrike när hon var 20 år. I Genève stod hon på tågstationen och stötte på en kompis som skulle söka in till L’école des beaux arts.

En något frustrerad Lena, som inte hade haft så kul under sitt år som barnflicka i Paris, bestämde sig för att följa med som sällskap. På skolan trodde de att hon också var sökande och plötsligt befann hon sig framför en klump lera och skulle för första gången i sitt liv skulptera. Det gick otroligt bra.

– Det var inte svårt alls.

Lena blev antagen. Hon gick utbildningen och la sedan i Sverige till ytterligare en utbildning, på Konstakademien.

Vägrade bli hemmafru

Under sina år på Konstakademin fick hon tre barn tätt. Hennes karriär som skulptör gick i stå. Men hon ville inte bli hemmafru. I sitt andra äktenskap gifte sig Lena med en annan konstnär, Thomas Qvarsebo. Lenas professor ordnade så att paret fick överta hans ateljé och bostad på Skinnarviksberget.

– Vår professor gick upp till det stället som fördelade husen och sa: De här två ska ha mitt hus. Och på den vägen var det, berättar Lena. På 70-talet var det bara konstnärer som skulle bo här. Det var för övrigt inte många som ville bo i de här dragiga husen, det ansågs omodernt.

I förgrunden Skyddsmantel­madonnan, som står i utanför Domkyrkan i Lund. I bakgrunden mot väggen tre skulpturer av den Apokalytiska Madonnan.

Huset och ateljén möjliggjorde och underlättade sedan livet som fyrabarnsmamma och yrkesverksam skulptör betydligt.

– Vi kunde försörja oss på detta, det var som ett mirakel.

Hennes första arbeten i ateljén blev skulpturer på mor och barntemat. Barn­kroppen satt i muskelminnet, efter år av närkontakt med de egna barnen.

Lena jobbar sällan i papper. Den här modellen kom till för att köparen skulle få en uppfattning kring det färdiga verket.

Den första utställningen är nu 40 år sedan. Lena arbetar fortfarande med sitt tema, kvinnoliv och barn. Runtomkring oss i ateljén är det kvinnor överallt, på hyllor, och fristående, på pallar, på golvet. I lera och gips, en i papp. Kroppar, födande, ammande, gråtande, skulpturer som böjer sig ner mot barn och inte når de, harmoniska ammor som har två barn i knäet.

Det här är motiv som är genomgående i varje människas liv

Moderskapet är Lenas centrala tema.

– Det här är motiv som är genomgående i varje människas liv. Alla har hållit på med det på ett eller annat sätt, alla är barn och många är föräldrar. Jag hade ju fyra barn själv.

Lena berättar hur hon läste en artikel i Femina i början av sin karriär, som hade rubriken: ”Kvinnor kliv ut bakom köksgardinen!”

– Den hade som credo att man inte kunde göra konst bakom köksgardinen. Det irriterade mig något så gränslöst. Ta mig sjutton att man kan det. Det ville jag bevisa.

Alexander med gipsfiguren som samma dag ska åka iväg för att gutas i brons.

Mitt i rummet står denna dag också en stor hög stol i gips. Flortunn, mer än skulptur än en stol, som påminner om Alberto Giacomettis verk.

Lena och Alexander slår med verktyg med små snabba rörelser mot stolen. Det för att åstadkomma ett mönster som Lena ofta använder i sina skulpturer.

Stolen är sonen Alexander Lerviks verk. Han utforskar gränslandet mellan konst och design för sin nästa utställning, Imaginations, som öppnar den 23 januari och kommer att stå till den 9 februari på Sven-Harrys konstmuseum i Stockholm.

Utforskar gränslandet mellan design och konst

Alexander (som föddes 1972) har varit verksam formgivare i mer än tjugo år. Hans design kretsar mycket kring ljus- och möbelformgivning. Han har vunnit en del priser och under senare år gjort stora utställningar. 2018 visade Kulturhuset i Stockholm utställningen I huvudet på Alexander Lervik, designer där han rannsakade sina egenskaper som designer, bland annat sin egen lathet och slarv under designarbetet. Den nya utställningen utforskar gränsen mellan design och konst.

– Jag har ställt mig frågan vad som ligger i gränslandet, säger Alexander Lervik.

Genom att fördjupa sig i studier av olika konstformer har han skapat 12 olika verk som cirkulerar kring ämnet vad människans kreativitet bidrar till – på gott och ont.

Det som är kul med det här är att jag som vanligt började i datorn. Sedan kom jag hit och då gjorde vi en armering först i samma skala fast tio gånger så stort och då blev dimensionerna helt fel.

– Det är sådant man får lära sig som skulptör. Man kan inte bara förstora saker, inflikar Lena.

– Mammas formspråk har kommit in via ytan. Det har blivit ett fint möte, säger Alexander.

Skulpturen av ett kvinnohuvud som ung och gammal kvinna. ”Hon var min granne i många år. Jag skulpterade den unga sidan utifrån ett foto jag hittade hos henne.”

Hans karriär som formgivare började under 00-talet. Han har ritat mängder av produkter som stolar, lampor, träningsredskap med mera, och också gjort ett flertal utställningar, ofta i samband med Stockholm design week.

Under eftermiddagen ska stolen still gjuteriet i Västberga och gjutas i brons.

– Det här kommer att bli sandgjutning, förklarar Lena och fördjupar sig i olika processer för att få fram skulpturer. Att gjuta i brons är dyrt.

Många dagar har jag känt mig som världens sämsta mamma och världens sämsta skulptör

Alexander börjar prata om hur man så småningom kommer att landa i att 3d-printa skulpturer i stället. Något som verkar lite som en hädelse när man står i den härliga miljön som Lenas ateljé bjuder på.

I ett hörn står en skulptur som visar en mer abstrakt kvinnokropp med ett mycket litet huvud. Kroppen står med raka ben framfällt över ett barn, men armarna når inte barnet.

– Ja den har ingen velat köpa, säger Lena när hon ser min blick. Men jag känner att den är viktig. Mitt liv har ju varit det där också. Det har varit många dagar då jag har känt mig som världens sämsta mamma och världens sämsta skulptör.

Skyddsmantel­madonnan i närbild. Den portades först av en kyrkans man, för att han tyckte att skulpturen var en fruktbarhetssymbol. Nu står den bland annat utanför Lunds Domkyrka.

Lena blir 80 år i år. Hon har fyra barn och åtta barnbarn. Och har varit verksam i hela sitt liv.

Fotografen och jag fastnar för en otrolig skulptur som förställer ett stycke tyg som vajar i vinden. Lena citerar bibeln.

– Om du drar i ett stycke tyg så är gud den vindpust du förnimmer när tyget faller tillbaka.

Guds ande kan anas i en vindpust som rör ett stycke tyg.

Hon är full av kunskap, det rinner nästan över.

När hon gjorde sin första utställning om nutidsmadonnorna 1979 var hon som sagt ateist. Efter utställningen var hon med på ett Mariaseminarium på Sigtuna-stiftelsen.

– Det visade sig att det var oerhört högt i tak. Det var en jättespännande ingång för att börja läsa. Ju mer man får reda på, desto mer spännande blir det.

Är hon troende idag?

–Den ena dagen tror man, den andra dagen inte. Bibeln handlar om vårt liv. Om man har lärt sig läsa den.

LENA LERVIK Ålder: 79 år Bor: På Södermalm i Stockholm Gör: Skulptör med en enorm mängd skulpturer i Sveriges offentliga miljö och i kyrkorum

ALEXANDER LERVIK Ålder: 47 år Bor: På Södermalm i Stockholm Gör: Formgivare Aktuell med: Utställningen Imaginations på Sven Harrys konsthall till 9 februari.

Foto Andy Liffner